Mia

Jaa.. nu gick det sådär lång tid igen sen sist :P
Tappar motivationen emellanåt och har för myckt i huvvet för att få någonting konkret på bloggen..
snurrig om få ;)
Har hänt en del.
Var på Technostate:s 5 års jubileum förra helgen och partajjade me Therese och några fler söta..
Har allid sjukt kul på Technostate festerna och det här var ju inget undantag ;)
Festade loss hela natten och drog in mot centralen sen runt 08.00 för att få i oss nån flottig frukost.. sen vidare till jobbet. Ingen mening att åka hem vid åtta om man skulle öppna dressmann butiken i Tyresö klockan 11.00 ;)

Var sådär sjukt fnitter, flumm- trött hela dagen på jobbet men trevligare än någonsin.. haha.. var väl tur det..







Den här helgen var det Technostate afterparty som jag verkligen hade velat dra på men inet hade ork till.. Jobbade på Dressmann hela dagen i lördags och efter det var det CUM-modevisning på energikällan i Tyresö där jag skulle sminka. Kom dit vid 19.00 men fick inte sätta igång och sminka förränn vid 21 då genrep m.m var klart..
Gick bra men kände verkligen att jag MÅSTE ta upp sminkandet igen..
Jag har ju grunden och potantial att bli riktigt bra men likt vilket annat yrke som hellst så måste man hålla sig uppdaterad och underhålla sig själv för att känna sig trygg och säker i det man gör..

Idag kände jag verkligen att jag kom till en vändpunkt..
Kan jämföra det med om man ska sluta röka.. men kan försöka många många gånger och misslyckas totalt.. sålänge inte hjärtat är på rätt ställe och man inte verkligen verkligen vill så går det inte hela vägen..
Man kan försöka och sörsöka och helt plötsligt vaknar man en dag och bestämmer sig!
Ungefär så har jag känt det med min make-up-artist karriär.
Jag har känt mig osäker, fumlig och osäker på min talang.. och i helgen när jag sminkade på modevisningen så träffade jag en tjej som öppnade mina ögon lite. Hon sa att hon träffat många många sminköser och såg på det jag gjorde att jag var bra.
Och det enda botemedlet för min fumlighet och osäkerhet är ju Övning!
Övning ger färdighet!
Och sålänge jag inte över så kommer jag inte framåt och lär mig nya tekniker! Det som jag brann som mest för!

Idag vaknade jag upp och såg allting klart!
Jag såg vart problemet låg, vad jag måste göra för att bli kvitt min osäkerhet och hur jag ska ta mig framåt.
Fyfan vad jag älskar självinsikt! :D
Har nya utmaningar inplanerade i schemat och fler sminkningar på g..
Here i go.. ;)

Hej
Låt mig säga att min fredag har varit minst sagt intressant..
Som tidigare inlägg beskrivit så har min halsfluss inte riktigt förbättrats. Smärtan har blivit värre och värre för varje dag och natten till idag var det värsta någonsin.. jag satt upp i sängen timme efter timme. För smärtan blev bara värre om jag la mig ner.. då kändes det som om den skulle spränga hela huvudet. När kroppen till slut gav upp och somnade in så vaknade jag efter 2 min av att jag börjat luta huvudet för mycket så smärtan spred sig.. Ingen mat, ingen vätska för allt som skullle passera min strupe innebar smärta.
Idag har det blivit värre och värre och alvedonen bet inte längre..
Fick hämtning i lägenheten av min kära mamma och väl hemma hos mamma och pappa beslöt vi oss för att  ringa vårdguiden och fråga om det verkligen skulle vara såhär även när vi påbörjat pencillin-behandling..
Ingen fråga om saken..
"åk in till akuten! Ni kanske bör ta en ambulans eller kan ni ta er snabbt själva?"
 Läkaren fruktade för hjärnhinne-inflammation när min pappa berättade om mina svårigheter att vrida på huvudet..
Bror Robin körde mig och mamma till akuten där mamma fick agera tolk eftersom jag inte kunde få ut ett ord längre..
Vi fick hjälp rätt fort med tanke på kön..
Väl inne i skötrummet blev jag undersökt och sedan kom det supermysiga beskedet..
"jaa du har fått en hals-böld utav din halsfluss, som är extremt plågsamt,"
No shit sherlock-tänkte jag :P
Sköterskan som agerade som biträde till sköterskan som pratade med mig gick samtidigt runt i rummet och plockade med en massa saker..
"Det finns ju en åtgärd som är den bästa och snabbaste men inte direkt behagligaste"
Hon  sa det som om jag hade nåt val och i samma stund fick jag en heltäckande plastskynke knuten runt halsen och en spy-påse-liknande tratt placerad i knät..
"Det innebär att man snittar ett hål på hals-mandeln och tömmer den på varet som bildats"
Jag höll på att svimma, delvis för att jag inte ätit på timmar men sen kan ju bilden av att ha en tant köra ner en skalpell i halsen på mig ha en bidragande orsak ;)
Okej.. need i say more? Jag ska nog behålla den beskrivande delen av ingreppet den här gången och endast säga det att det här var det fucking vidrigaste jag någonsin upplevt! INGENTING! IIIIINGENTING smakar så vidrigt som var... aldrig varit med om något så vidrigt i hela mitt liv..




Okej.. till DET LYCKLIGA SLUTET nu...
För efter regn kommer sol va?!
Det som inte dödar det härdar sa jag till mamma på vägen ut.
Jaaa jag kunde prata! Som om jag hade satt nåt i halsen men  det var ändå ord!
Faaaaaaaaantastiskt!
Fyfaaan va skönt det är..
Den eftersmärtan som är nu är ingenting jämfört med de senaste dagarna.
Jag hade inte tvekat en sekund. Om de så hade velat knipsa av hela skiten så hade det varit okej..
Jag är fri!!!! :D
Nu blir det bara bättre!
Tack mamma, pappa och Robin för allt stöd hela vägen och extra tack till mamma som satt med under allt det otäcka

Slutet gott allting gott..
nu blire Glass! :D

Imorgon är det fredag.
Har legat sjuk sen i måndags..

Kom som feberfrossa och gick över i feber och svullen hals..

Jag är ALDRIG sjuk och är inte heller den som springer till läkaren för minsta lilla snuva..
så jag tänkte att jag får väl vänta ut skiten....
Men icke.. Igår och idag har varit det tamejfan värsta dagarna någonsin.. Så imorse när ja vaknade upp med halsmandlarna nästintill ihopväxta så beslöt jag mig för att ringa vårdcentralen.. fick tid klockan 17. proppade mig full med alvedon som jag fick svälja ner tillsammans med tårar. fyfaan vilken smärta!
när tabletterna börjat värka fick jag möjlighet att äta.. lååångsamt låååångsamt och svalde varje tugga med spasmer i hela kroppen..
Träffade en arrogant liten läkare som knappt hörde ett ord vad jag sa.. han hörde men lyssnade inte riktigt.. tittade på annat och ställde frågor innan jag ens fått avsluta meningen..
"mhmm.. jaha.. sitt här och gapa"
 typ..
han tar en snabb titt i helsen på mig, ryggar bakåt med en bekymmersam blick och skriver ut recept mot halsfluss..
fuck..
om jag hade vetat tidigare :(
aja nu har jag käkat mitt första piller och har ondare än någonsin.. Kan inte prata, kan inte äta, kan inte ligga ner, kan inte röra mig och kan knappt svälja.
Snälla söta små piller kan ni ta och göra er verkan NU tack?!
Längtar tills hals-svullnaden går ner! Längtar efter att få ta en promenad, äta en middag utan att grina av smärta, längtar efter att PRATA! och kunna ligga ner och sova utan att hålla på att kvävas.. mm.. en god natts sömn!
Så nu har jag tyckt tillräckligt synd om mig själv ;)
Önskar att morgondagen blir 100 ggr lättare och att smärtan släpper.
Se upp för de Fruktansvärda streptokockerna där ute. De var de jävligaste någonsin!
Ha en fantastisk fortsättning! ;)

:D
Där seru!
Hur dåligt man än mår emellanåt så får underbara människor mig att stråla ändå :D

Tack för allt stöd jag får!

Mondaybar spring break cruise den 7-8e mars Närmar sig! Längtar galet mycket! Skönt att komma ifrån jobbet och knäppa loss på Silja festival tillsammans med Malin och alla andra knäppon på båten :P

Februari, grått, ensamt och psykiskt slitsamt.
Gör allt för att humöret uppe men det är inte alltid lätt..
Den här helgen var jag ledig heeela helgen och ville verkligen njuta.. men har fått kämpa för att inte bryta ihop. Dålig pengamånad, supergrått väder och energinivå på minimum gör att ledigheten bara blir en påminnelse om ensamhet. Hur mycket man än försöker vara positiv och se livet från den ljusa sidan så kommer de dagar då det är fullständigt omöjligt... idag..
Vaknade upp imorse och kände att ångesten hade fått ett rejält grepp om mig.
Måste hitta någonting kreativt som ger livet mening igen.. Någonting att lägga sin fria tid på och får vardagen att bli betydelsefull..
Kändes som om huvudet skulle koka över så jag tog mig en promenad till Högdalen för att rensa tankarna och samla på mig lite trevliga endorfiner..
Halvvägs till Högdalen tänkte jag vara smart och ta en genväg som jag var säker på skulle leda till Högdalen.. ha! vägen tog slut och i slutet av den låg en tågräls. Så vägen till Högdalen blev betydligt längre än jag väntat. Det var bara att vända tillbaka och gå runt hela långa vägrälsen..  jisses.. var rätt slut när jag väl kom fram.. men jag kom ju dit eller hur?!
Promenaden fick mig att tänka.. Man har så mycke mål och drömmar i livet.. och så blir man besviken när det inte går som man vill. Det är sällan man ger sig in på någonting som inte känns säkert och där vägen dit inte är kristallklar.. man fegar ur..  och när man kommer till vägskäl, och råkar ta fel beslut så är det ju egentligen bara att vända om och börja om. Hur skulle det bli om man gav upp vid varje motgång i livet?
Efter regn kommer sol.. och även solen har sina fläckar..
För att bli kvitt min ångest och klara även denna dag så tänker jag på att alla har vi våra motgångar, våra gråa dagar och snart är det Vår!
Vad gör ni på gråa dagar?
Jag tänker på framtiden och planerar roliga saker som får allt att bli ljusare!

Snart är det Mondaybar spring break cruise ;) (biljetterna ska betalas i nästa vecka och hytten är bokad)
Snart är det sommar igen
Snart är det alla hjärtans dag (en perfekt tajming att uppskatta de man älskar)
Snart ska jag träffa mamma och pappa igen. Mina kärlekskällor :)
Snart är det löning igen och då ska det sparas till vidare makeup artist utbildning..


Ja jag tror just att jag kom på mitt nästa delmål i livet.. Varför har jag slutat sminka? När jag vet att jag har talangen.. och allt går med Vilja! Jag tror jag just hittade viljan..
Ikväll blir det restaurang med en kär vän, Bowling och bio efter det :)
Ha en fantastisk februarimånad och glöm inte att tända små ljus och sprida ljus i mörkret.. det kan behövas..
Kärlek!

Japp så var man ledig..
Är på mandometer-kliniken idag och käkar lunch.
Inte varit riktigt ledig på flera veckor, jobbat konstant och vart så uppe i varv att jag nästan halkat lite tillbaka i gamla dåliga ät-vanor.
Synns inte så mycket utanpå men känns inuti.

Tappar ju alla glada ämnen i kroppen och hormoner som jag tidigare pratat om.
Jag har inte låtit bli att äta men börjat småslarva här och där helt enkelt.. och det märks direkt..
Det är jättesvårt för någon utomstående att förstå min situation och det kan jag förstå.. vafan det är ju bara att äta och gu upp i vikt så är allt bra sen?! njae.. inte riktigt.. Anorexi handlar om någonting så mycket djupare än så. Anorexi kan drabba någon utan att det synns så värst mycket.. Det är en bantning som övergår i ett tvångsbetteende typ.. Man får vanor och rutiner som man inte vill släppa.. en trygghet i någonting.. och den tryggheten blir maten.. hmm.. typ..
Hjärnan är en komplicerad sak och konstigt vore det om man klarade livet igenom problemfritt... eller hur?!
Alla har sina bekymmer.. vissa finner trygghet i alkohol, vissa i olika partners, bekräflelse, tok-träning, mat, droger, kärlek... alla har vi våra beroenden.
Så nu har jag hamnat snett och kommit in i ett beteende som är själv-destruktivt..
men det ÄR inte hela världen.. bara ännu en utmaning på vägen.. ett problem att lösa.
Mått upp och ner den senaste tiden men nu känns det bra igen :)
Har ju inte varit här på mandometer på över tre veckor så det har nog en bidragande verkan. Har inte fått prata av mig på länge med någon som verkligen förstår problemet och ingen som ger mig vägledning och säger vad som är rätt och fel.. men det fick jag nu idag och nu är jag uppe på hästen igen och på rätt väg återigen :)
Jag tar nya tag och kämpar vidare.
Ett bra nyårslöfte är ju att bli kvitt det här under 2008 ;)

Nyårsafton 2007/2008

Imorn är jag också ledig..
Två dagar på raken!!
ojoj.. minns inte sist jag var ledig två dagar på raken.. ska bli underbart.
Idag bär det av till Ikea med mamma för att inhandla sista sakerna till lägenheten.. lite finlir och kompleterande glas och så :)
Ska försöka hinna med att ta lite kort över lyan imorgon och lägga upp så ni får se (: Måste ju glänsa lite känner jag ;P
Sen är det fasiken dags för nån sorts inflyttningsfest... eller en hel del film-kvällar..
kom över och mys i min mys-hörna! :D
Vad är det för mening att ha så mycke mys-platser och krimskrams om man inte har någon att visa dem för :)

Ja nu ska jag ta och rulla iväg till banken och sen vidare mot Ikea..

jaadu.. vilken start på det nya året! Puh!
Efter mycke om och men så begav jag mig på nyårsafton till Technostate i Årstaberg.. Hade tvekat länge eftersom ja inte hade någon att åka dit med. Känner Niklas som anordnar men eftersom att det var hans fest så skulle han troligtvis ha rätt mycke annat för sig än att umgås me lilla mig ;)
Jag har väldigt svårt att åka iväg på saker på egen hand. Rädslan för att bli lämnad ensam är för stor och jag är för mesig helt enkelt.. men peppade mig själv och kom fram till att rädslor är till för att övervinna och varför ska jag sitta hemma på nyårsafton för en sån skit-grej..
Så jag gjorde en super-hajpad nyårs-sminkning ;) och tog bilen till årsta. Skulle ställa bilen där över natten för att sedan hämta den dagen efter..
Hade det huuur najsigt som hellst. Niklas hade slagit på stort och fixxat nyårs middag för tidiga gäster med alla olika sorters ostar, kex, melon, vindruvor, oliver, physalis, korvar, oxfilé och skumpa :D Satt och pratade med supertrevliga människor konstant och hade hur kul som hellst.
På tolv-slaget gick jag ner, skålade, värmde mig lite i bilen och lämnade alla saker där.. Jacka, väska och allt annat som var onödigt att släpa på och återvände till festen för att dansa in det nya året :D
Runt ett-tiden när jag står och tar upp pengar ur min mini-väska för att handla i baren så slår det mig... Vart är bilnycklarna??!
Panik!
Mammas och pappas bil..
Vart är dem?
Vart har jag varit?
Paniken rusar genom kroppen..
Jag letar i två timmar om inte mer efter de satans nycklarna... överallt... till och med på ställen jag inte varit ifall det är någon som flyttat dem.. och edet här är inga små lokaler jag pratar om..
Jag kollade baren, i soffan, runt soffan, under soffan, i cillen, på dansgolvet, på toan, på andra toan, i trappen, i rabatten, runt bilen, vid ingången. Efter dessa två timmar blir jag tvungen att ringa mina föräldrar och förklara läget och bryter ihop totalt.. Jag som inte gråter.. grät som ett litet barn..
efter ytterligare en timme börjar jag ringa efter en taxi... heeelt omöjligt.. tutade upptaget i en halv-timme..
Då får jag sms av en kompis som jag inte träffat på evigheter.. en kompis som bara frågar hur jag mår.. jag förklarar läger i korthet och han skriver; "jag kommer på en gång". Vilken ängel! Fyfaan!
Jag bad inte ens om det.. och ändå kom han och hämtade mig, skjutsade mig till Huddinge för att hämta reservnyckeln, skjutsade tillbaka mig till bilen för att flytta den och hämta mina saker och skjutsade hem mig till min lägenhet igen... och körde sen hem till sig i stan?! Jag är så tokimpad att det finns inte.. hur kan man göra nåt så osjälviskt och underbart! Är evigt tacksam :D
Ja så var början på mitt nya år.. haha..  inte riktigt vad jag tänkt mig men nu kan det iaf bara bli bättre ;)
Sitter i tok-mysiga lägenheten som blir bättre och bättre för varje dag och för varje liten sak jag får in i den.. Just ätit middag, kollar på siata avsnittet av Lost och ska ta mig ett lååångt värmande bad innan sängdags :)
Önskar alla ett Fantastiskt 2008 och en grym fortsättning! :D

Ja så ser det ut för tillfället :P Jobbjobbjobb.. är sjukt mycke jobb nu såhär inför julen..  Jobbet är livet just nu.. Dressmann i Tyresö alltså.  men som tur är så trivs jag som fisken i vattnet :) Eftersom att det är så mycket att göra med nya kampanjer, myyyycke julshopping kunder och fullt ös medvetslös och grymmaste kollegorna så går dagarna vääldigt fort och är fulla av skratt :)
Sen har jag mycket trevligt framför mig. Jag har ju bott hemma hos mamsen och pappsen ett par veckor nu när livet varit lite tufft och lägenhetsbygget legat på is. Men nu tar jag nya tag och inatt sover jag första natten i lägenheten på väldigt länge.. på soffan ioförsig men nästa vecka ska finslipet av lägenheten göras klart. Min stora "loftsäng" eller va man nu ska kalla det ska på plats och så kan jag flytta tillbaks igen :D Det kommer bli hur bra som hellst..
Sitter här på min puff-dyna, vid mitt stooora masssiva träbord med tända ljus, en thekopp och knåpar på hur jag ska ha det (: Ska ta med mig min kamera till nästa vicit och ta lite för och efterbilder innan sängen kommer på plats.. Kommer bli HÖG mysfaktor kan jag lova ;)
Känslomässigt är det lite till och från i livet. Jobbar fortfarande rätt mycke me kosten och känner mig lite förvirrad till och från, sover dåligt, men det går fortfarande framåt.. har självklart mina svaga stunder men är för det mesta stark och har fantastiska människor runtom mig och mina kollegor vakar över mig och är ett obeskrivligt stöd.
Nästa vecka ska jag ta en paus i arbetet och svisha iväg ut på kryssning :D Kan verkligen behövas.. Är mondaybar lucia cruise på 23 timmar med Silja festival.
Åker tillsammans med Therese, Manglan och Therese kompis Malin så vi blir en hel hytt me brudar :P Grymt.
Behöver verkligen komma iväg ett tag och leka av mig lite. :D

Nu ska jag ta ett värmande och förhoppningsvis lite sövande skummbad och krypa ihop i soffan :)

Hoppla..
Jag kämpar vidare jag.. hade lite motgångar idag och kände mig ledsen och ensam men det är iiingenting jämfört med hur bra jag har mått den senaste tiden. Det handlar inte om att jag är till freds med tillvaron eller min situation men hur jag bekämpar anorexin som höll på att få grepp om mig, och fick grepp om mig ett tag..
Nu när kroppen börjar återställa sig så kommer allt tillbaka som jag inte upplevt på låååååång tid.
När man späker sig och tränar konstant så försvinner alla kvinnliga hormoner ur kroppen, man tappar hår och blir rättså känslokall. Många runt mig har ändå upplevt mig som en glad och pigg tjej men oj.. ni ska se mig nu! :D
Det händer så mycket inuti mig att det inte går att beskriva med ord. Det pirrar och har sig i magen och till och från blir man alderles glad och varm inuti (:
Troligtvis är det ju såhär man ska må men kontrasten blir så stark mot hur lite jag känt innan så jag ser det som helt övernaturligt och ashäftigt :P
Jag lever! ;)
Det är en enorm känsla som inte går att beskrivas, den måste upplevas. Som tur er kan jag sprida så himla mycket mer glädje till alla runtom mig nu och kompensera för den tillbakadragna lilla tösa som jag tidigare varit.
ÅÅÅÅÅ all denna energi! :D Det är fantastiskt! Och all kärlek man bara vill ge alla runtom sig. woho! kramkalas! haha..
Emellanåt blir det ensamt men då rycker man upp sig och tar nya tag :) För det mesta är jag faktiskt sanslöst lycklig och glädjespridande.. Jag är en sån där irriterande jävel som sitter och småler på bussen klockan 07.00 en måndagmorgon.. "vafan är hon så jävla glad för?!" ;)