Mia

Jakten på lyckan

-"Hej, Jag heter Mia och jag är Perfektionist"
-"Hej Mia"

Hur tar man sig ur en sån destruktiv ovana som att vara perfektionist?
Om det hämmar både mitt sociala liv som mitt kärleksliv och framtid..
Jag intalar mig själv att jag Vill vara ensam, att jag inte vill ha ett förhållande och trivs bäst själv.. men när ensamheten kommer krypandes så är det riktigt skrämmande..
Jag har en teori.. Jag är pefektionist.
Min bild av ett fulländat färhållande är skapat efter mina föräldrar som levt ihop sedan de var 16 och ytterst sällan bråkar. De reser ihop och kärleken lyser ännu starkt.
Så för mig är idealbilden av ett äktenskap långvarigt, kärleksfullt, händelserikt och fyllt av uppskattning och ömhet.
Visserligen låter det väl bra men existerar nåt sånt idag? Har jag för höga krav? Går jag och hoppas på någonting som inte ens existerar?
Så fort någon kommer mig alltför nära så backar jag.. Jag vägrar gå in i någonting som efter 3 år visar sig vara en bluff, vägrar bli sårad eller såra någon.. Så istället är man ensam? Och efter några månader i singel-livet blir jag mer och mer skrämd!
Det monogama, trogna och kärleksfulla förhållandet verkar inte existera.. för mycket drama/komedier och lyckliga slut har fuckat upp mitt naiva sinne.. Även de mest trofasta och underbara killarna jag känns verkar ha en annan sida.. ALLA verkar vara på ständig jakt efter något bättre.. eller något tillfälligt spännande..
Var inne och läste en blogg härom dagen som bredde på min nyfunna teori.. En ärlig och härlig blogg av en grym kille och det var nog just därför jag tog inlägget på så stort allvar och inte som vilket skitsnack som hellst..

Han är ju själv kille så att lämna ut sig så är rätt starkt ändå. Han påstod att det finns tre sorters killar..

1.Dom män som jämt är otrogna.

2.Dom Män som bara är otrogna när som reser bort.

3. Dom män som bara råkar vara otrogna. Det är inte deras tanke att va det men det råkar bli så.

 sen även de killar som inte är otrogna för att flickvännen har stor chans att få reda på det eller att han är nykär.
Seriöst.. Jag har starkt funderat på att ge upp. Kanske det är så.. att man istället ska ha öppna förhållandet för ett kärleksfullt, monogamt förhållande existerar bara i drömmar och på film..
Vad tror du?

Min perfektionism har även negativ påverkan på min framtid och förmågan att vara impulsiv.
Jag har många drömmar om framtiden och framtida yrken.. En av dem var ju att fortsätta som MakeUpArtist och göra det jag verkligen tycker om. Men så blev jag tveksam och fegade ur på vägen.. Är jag tillräckligt bra? Det finns ju de som är bättre?
Jag litar inte alls på mitt eget omdömme och min självbild är så otroligt skev att jag inte alls förstår mig på de som berömmer mina talanger eller kallar mig vacker. Jag blir otroligt rörd men har väldigt svårt att förstå eller se det som andra ser..
Det hela har också med perfektionism att göra.. Jag vill se hela min karriär framför mig, veta vad jag vill och satsa 100% och ha nå¨gon slags garanti på att det blir bra och att folk gillar det jag gör.. Det ska vara Perfekt..

Det var Perfektionismen som fick mig att backa från kärlek, fick mig att backa från en karriär som MakeUpArtist och fick mig att äta minimalt, träna 5ggr i veckan och få anorexi i strävan om en "perfekt" kropp..
Lyckan jag söker ligger i en bättre självkänsla och att helt enkelt vara NÖJD.
Ett väldigt bra uttryck; "Ingen är perfekt"
eller ett citat hämtat ur boken "Jätten i Spegeln"; "Vem fan vill umgås med någon som är perfekt?!"

Kom jättegärna med kommentarer.

Kärlek till alla! <3

(men kom för faen inte för nära ;))

hej! såg att du var makeupartist, och undrar om du kan svara på en fråga?? Vore jättesnällt. Om man vill frilansa som makeupartist, måste man starta eget företag då? hur gör man det? vad behövs osv?
Vore jätteglad om du ville svara via min blogg eller mail: [email protected]

Klassiskt ämne, otrogna partners.... men ärligt, vilka killar dras du till? vilka låter du komma dig nära? Dom snälla och trogna killarna som både du och jag vet finns eller asen med fräsiga bilar och tatueringar som är vana vid flyktiga relationer och lösaktiga damer? Det man söker efter och dom man umgås med - de får man och det blir man. Gör dig själv en tjänst istället och byt umgänge, var öppen för förslag för lite andra typ av killar så ska du nog se att du får tag i en snäll, smart, trogen och rolig kille som du trivs som fan med.

Sen håller jag med "Hemlis" om de punkter som glömdes... finns oändligt många såna...

Jag skulle göra allt för dig.......

Ursäkta mig "Hemlis" och "Kjelle", men jag tycker ni är idioter. Ni verkar ju döma ut en människa för att hon har blivit sårad gång på gång, en människa ni inte ens känner. (Vad jag tror iaf..)Ni verkar båda se som att killar som ni är så jävla perfekta, och att så är minsann dom mesta snubbar. Snedvriden syn på kärlek lr förhållande kallar jag det. Visst, ni är kanske toppenkillar båda 2, men ni har säkert inte en aning om hur hon har haft det i sina förhållanden? Alla är vi olika och har olika sätt att vara i en relation på. Men jag håller både med och inte, för jag anser att dom flesta killar e svin, men jag anser, och känner väl oxå att dom flesta tjejer, flickvänner och till och med många av mina kvinnliga vänner, dom har verkligen sina onda sidor dom oxå. Har aldrig haft en flickvän som varit trogen mot mig, men ska jag behöva tänka på att det va mitt fel? Nope, och det ska inte du heller behöva göra. En vacker dag så kommer du hitta en man som älskar dej, och kommer säga dom här orden till dej. "skönheten sitter i betraktarens ögon.."
Take care..
Diggar din blogg btw ;)
//Jon

Så, vilka brister ser du hos mig då ;) Time to come clean ;) Puss!

Egentligen handlar ju det hela om egna erfarenheter... Vissa människor är idioter och tyvärr blir vissa utsatta för dem mer än andra...vilket leder till att man tappar hoppet, tyvärr!
MEN tänk på att det är här och nu som gäller och inte alltid dit man vill eller där man varit... om reaultatet av det man gör är enda anledningen försvinner ju hela meningen med det hela, det ska ju vara kul när man gör det också :) Visst, man kanske kommer på att den man är tillsammans med är en idiot efter 3 år men har man under de 3 åren varit lycklig, vad är då egentligen problemet..? Kanke en klyscha men "Carpe Diem" är kanske en klyscha av en anledning...