Mia

Denna OÄNDLIGA strävan, sökande efter lycka..
men vad är lycka?
Hur i helvete ska jag kunna förklara hur jag känner? hur jag mår? Vad jag vill? När jag inte har den blekaste själv?!
Jag går runt och hoppas.. hoppas och längtar efter att bli sedd och få se. Att någon hjälper mig hitta svaren till lyckan.
Jag är fanimej 99,9 % säker på att mina "mat-rubbningar" sitter i mitt förvirrade sinne. Att det har med min förlorade själ att göra. Jag önskar verkligen me än något annat att jag vore så pass stark i mig själv att jag kunde lösa allting själv och hitta svaren på egen hand.. men tyvär känns det hopplöst.
Jag har lyckats öka några kilo i vikt nu men beteendet ger sig inte.. och min extrema fixering vid att alltid ha kontroll över vikten gör livet såååå hämmat. Gå ut och äta resturangmat mitt i veckan vore ju helt otänkbart?!
I veckan fick jag ett samtal från Mandometer kliniken vid huddinge sjukhus, dit jag skickat min självanmälan som jag och päronen knåpat ihop. De hade tid för att göra en utredning på mig nästa måndag.
Kvinnan som ringde lät helt underbar och förstående, hon förklarade att jag skulle vara där mellan 10 och 13 och att vi skulle äta en gemensam lunch, då sa jag lite skämtsamt "shit va läskigt" och vi garvade bägge två. Så även om det låg mycket alvar bakom samtalet så kändes det bekvämt och avslappnat.
Även här finns en känsla av hopp.. jag hoppas verkligen att de kommer kunna hjälpa mig. Jag vet att de kan det. Så fucked up är jag väl inte?! ;)  Det ska bli helt underbart att prata med någon som har erfarenhet inom området och någon som faktiskt orkar lyssna och förhoppningsvis bryr sig.. Någon som säger något annat än "Du tänker alderles för mycket" eller " sluta tänka så mycket", när det är rätt oundvikligt för mig.
Bland det bästa jag vet är att hjälpa vänner och  folk runtom mig då de har problem, att komma med råd och lösningar när de är nere eller har problem...Att vara den som gjorde dagen lite lättare. men det är betydligt mycket lättare att ge råd än att få dem..
Jag vill lära mig att tycka om min insida och utsida. Jag kan inte minnas sist jag kände mig vacker.. oavsett vad jag får höra så kan jag omöjligt se det i spegeln.
Jag har svårt för närhet pga just detta.. hur ska någon annan kunna älska den här kroppen som jag avskyr så mycket?
Jag längtar efter kärleken men finner det nästintill omöjligt att släppa in den i livet..

oj..
jag åker berg och dalbana just nu tror jag.. :P
Min hormonbrist i kroppen börjar äntligen återställas och förhoppningsvis blir allt som normalt igen (:
Dock finns det sällan något i livet som endast har ljusa sidor..
Jag har mer hormoner i kroppen än någonsin tidigare.. och med hormoner kommer monster-skizo-mia :P
Nytt jobb sätter stor press på såväl huvud och själ och samtidigt som det är roligt med nytt jobb så känner jag mig väldigt "otrygg" och halvt vilsen. Jag trivs fint i min lägenhet men det var ett stod stort ombyte och kommer ta tid innan jag vant mig vid ensamheten. Jag har brutit med vänner nästan emot min egen vilja bara för att jag är så rörig just nu och det gör fruktansvärt ont i själen. :(
Allt detta och sen en hormon attack i kroppen gjorde att jag satt hemma igår och tyckte jäääättesyndast o mig själv. meddans telefonen ringde under hela kvällen så satt jag och kände mig ensammast i världen och kunde inte finna trygghet någonstans. Så imorse påväg till jobbet ringde jag till mor min och bröt ihop bara jag hörde hennes röst. Hon blev givetvis orolig men förstod samtidigt vad det berodde på..
Så om jag beter mig underligt så finns det just nu en bra förklaring ;)
inget jag skyller på för att bete mig som en subba utan bara en förklaring..
Otrygg och i obalans..

Mondaybar summer cruise

Var, som tidigare nämnt på mondaybar summer cruise mellan Från torsdag till fredag nu i veckan. Det blev som vanligt en massa röjj och lite vett ;)Hade grrrymt kul tillsammans med mina underbara hyttkompisar Therese, Magnus och Viktor. Träffade ju givetvis en massa annat galet folk. Hade lyckets övertala Micke från jobbet att ta sig med på resan och var riktigt kul att se honom där, även om vi inte festade lika mycket ihop som jag trodde att vi skulle.. Musiken var en aning för lugn för min smak men sällskapet kompenserade rätt bra ;)  Jag ska låta bilderna tala för sig själv och inte skriva en novell den här gången ;)



Kjäääääärlek :D
Jag är grymt glad över att ha fått upp kontakten med Therese igen. Vi umgicks så mycket förut och tycker om henne otroligt mycke men sen var jag rätt rörig ett tag så jag blev riktigt dålig på att höra av mig och gav inte henne den uppmärksamhet hon förtjänar. Men nu fick jag äntligen chansen att be om ursäkt och komensera och förhoppningsvis så glider vi aldrig ifrån varandra igen.  Jag MÅSTE börja uppskatta mina vänner mer. Man vet inte vad man har förrän det är för sent vissa gånger..När jag kom hem var det egentligen tänkt att det skulle bli efterfest på Göta källare men vi var så sjuuukt trötta att det bara blev kinamat och deeegandes hemma iställe :PDagen efter var en riktigt soft dag på stan och middag på Khopangang som härmed är en av mina absoluta favouritresturanger. Grym mat, grym stämmning och roliga upplägg.
Kvällen spenderades tillsammans med Kristoffer och Therese(en annan therese) på falken i huddinge. Det var en perfekt kväll och underbart att få leka med Therese och Kristoffer som är några av mian äldsta och underbaraste vänner (:
Det har pratats massor i helgen. Det är riktigt skönt att lära känna nya människor som ser en från en helt ny synvinkel. Vi har diskuterat allt ifrån oseriöst flummflumm till allvarliga, djupa känslor. Självklart mycket prat om utseendefixering, modellande, kroppsfixering och sånt då det är rätt oundvikligt när Magnus är fotograf och jag ööööveranalyserar allting så fruktansvärt mycke, och det är trots allt någonting som mitt liv kretsat mycket runt den senaste tiden. Vare sig jag velat det eller inte.. Och ja.. vi har nog kommit fram till det jag tidigare redan förstått.. Jag är sjuuuukt komplicerad :P  Från det ena till det andra. Imorgon flyttar jag!Jag har varit helt lyrisk inför flytten men ju mer den närmar sig desto läskigare blir det. Jag får separationsångest, blir rädd för ensamheten och så blir det så mycket som snurrar i huvet som man inte är van vid. Jaaa jag vet.. välkommen till vuxenlivet lixom ;) Jag försöker skriva upp så mycket jag kan och få saker och ting så organiserat som möjligt men det är inte lätt alla gånger. Har flyttkartonger överallt, 100 saker som ännu inte är gjorda eller inköpta. Massor med pappersarbete kvar att göra och 100 frågor till Hyresvärden som inte går att få tag på förrän imorgon.. Men efter några dagar i lägenheten kommer säkert den värsta paniken lägga sig och allt bli en aning mer strukturerat. För tillfället kan jag ju inte göra annat än att tänka på allt som ska göras men inte börja någonstans..   Har även besökt läkaren nu.. mm.. fick väl de svar som jag förväntat mig. Jag har inga som hellst östrogen kvar i kroppen på grund av överträning och underätning..Jag har börjat tillsätta östrogen nu genom p-piller samt att jag nästan helt slutat med träningen (suck)Har även succesivt börjat lägga på mer mat i kosten och försöker med all kraft att sluta räkna kalorier.. en dag i taget..Är ju helt sjukt hur hur det kan gå från att vara ruskigt hälsosam och kostmedveten till att få kalorinojja =/Barnmorskan tog även ultraljud på mina äggstockar som det, tack gode gud, inte var några som hellst fel på.Men hon ska skicka mig en kallelse till en.. hmm.. specialist.. på underätning.. och det ska bli ruskigt skönt att få lite hjälp på traven.. så man slipper fajtas med hjärnspökerna själv. Även om man vill klara allting på egen hand så är det inte alltid det bästa..Nej nu ska jag ta mig in till stan, packa inför flytten och se till att köpa hem någonting gott att äta på :D Herrå! *tokvinkar*