meh..
http://www.vuxenpoäng.com/user.php?randid=19227677248
shit va medelmåtta man kan va rah :P förutsägbart?!
Jag är alltså 2 år äldre än min egen ålder.. Kul test iaf :)
skulle vara desto mer intressant med ett IQ test..
shit va medelmåtta man kan va rah :P förutsägbart?!
Jag är alltså 2 år äldre än min egen ålder.. Kul test iaf :)
skulle vara desto mer intressant med ett IQ test..
Perfektionist javisst
-"Hej, Jag heter Mia och jag är Perfektionist"
-"Hej Mia"
Hur tar man sig ur en sån destruktiv ovana som att vara perfektionist?
Om det hämmar både mitt sociala liv som mitt kärleksliv och framtid..
Jag intalar mig själv att jag Vill vara ensam, att jag inte vill ha ett förhållande och trivs bäst själv.. men när ensamheten kommer krypandes så är det riktigt skrämmande..
Jag har en teori.. Jag är pefektionist.
Min bild av ett fulländat färhållande är skapat efter mina föräldrar som levt ihop sedan de var 16 och ytterst sällan bråkar. De reser ihop och kärleken lyser ännu starkt.
Så för mig är idealbilden av ett äktenskap långvarigt, kärleksfullt, händelserikt och fyllt av uppskattning och ömhet.
Visserligen låter det väl bra men existerar nåt sånt idag? Har jag för höga krav? Går jag och hoppas på någonting som inte ens existerar?
Så fort någon kommer mig alltför nära så backar jag.. Jag vägrar gå in i någonting som efter 3 år visar sig vara en bluff, vägrar bli sårad eller såra någon.. Så istället är man ensam? Och efter några månader i singel-livet blir jag mer och mer skrämd!
Det monogama, trogna och kärleksfulla förhållandet verkar inte existera.. för mycket drama/komedier och lyckliga slut har fuckat upp mitt naiva sinne.. Även de mest trofasta och underbara killarna jag känns verkar ha en annan sida.. ALLA verkar vara på ständig jakt efter något bättre.. eller något tillfälligt spännande..
Var inne och läste en blogg härom dagen som bredde på min nyfunna teori.. En ärlig och härlig blogg av en grym kille och det var nog just därför jag tog inlägget på så stort allvar och inte som vilket skitsnack som hellst..
Han är ju själv kille så att lämna ut sig så är rätt starkt ändå. Han påstod att det finns tre sorters killar..
Seriöst.. Jag har starkt funderat på att ge upp. Kanske det är så.. att man istället ska ha öppna förhållandet för ett kärleksfullt, monogamt förhållande existerar bara i drömmar och på film..
Vad tror du?
Min perfektionism har även negativ påverkan på min framtid och förmågan att vara impulsiv.
Jag har många drömmar om framtiden och framtida yrken.. En av dem var ju att fortsätta som MakeUpArtist och göra det jag verkligen tycker om. Men så blev jag tveksam och fegade ur på vägen.. Är jag tillräckligt bra? Det finns ju de som är bättre?
Jag litar inte alls på mitt eget omdömme och min självbild är så otroligt skev att jag inte alls förstår mig på de som berömmer mina talanger eller kallar mig vacker. Jag blir otroligt rörd men har väldigt svårt att förstå eller se det som andra ser..
Det hela har också med perfektionism att göra.. Jag vill se hela min karriär framför mig, veta vad jag vill och satsa 100% och ha nå¨gon slags garanti på att det blir bra och att folk gillar det jag gör.. Det ska vara Perfekt..
Det var Perfektionismen som fick mig att backa från kärlek, fick mig att backa från en karriär som MakeUpArtist och fick mig att äta minimalt, träna 5ggr i veckan och få anorexi i strävan om en "perfekt" kropp..
Lyckan jag söker ligger i en bättre självkänsla och att helt enkelt vara NÖJD.
Ett väldigt bra uttryck; "Ingen är perfekt"
eller ett citat hämtat ur boken "Jätten i Spegeln"; "Vem fan vill umgås med någon som är perfekt?!"
Kom jättegärna med kommentarer.
(men kom för faen inte för nära ;))
-"Hej Mia"
Hur tar man sig ur en sån destruktiv ovana som att vara perfektionist?
Om det hämmar både mitt sociala liv som mitt kärleksliv och framtid..
Jag intalar mig själv att jag Vill vara ensam, att jag inte vill ha ett förhållande och trivs bäst själv.. men när ensamheten kommer krypandes så är det riktigt skrämmande..
Jag har en teori.. Jag är pefektionist.
Min bild av ett fulländat färhållande är skapat efter mina föräldrar som levt ihop sedan de var 16 och ytterst sällan bråkar. De reser ihop och kärleken lyser ännu starkt.
Så för mig är idealbilden av ett äktenskap långvarigt, kärleksfullt, händelserikt och fyllt av uppskattning och ömhet.
Visserligen låter det väl bra men existerar nåt sånt idag? Har jag för höga krav? Går jag och hoppas på någonting som inte ens existerar?
Så fort någon kommer mig alltför nära så backar jag.. Jag vägrar gå in i någonting som efter 3 år visar sig vara en bluff, vägrar bli sårad eller såra någon.. Så istället är man ensam? Och efter några månader i singel-livet blir jag mer och mer skrämd!
Det monogama, trogna och kärleksfulla förhållandet verkar inte existera.. för mycket drama/komedier och lyckliga slut har fuckat upp mitt naiva sinne.. Även de mest trofasta och underbara killarna jag känns verkar ha en annan sida.. ALLA verkar vara på ständig jakt efter något bättre.. eller något tillfälligt spännande..
Var inne och läste en blogg härom dagen som bredde på min nyfunna teori.. En ärlig och härlig blogg av en grym kille och det var nog just därför jag tog inlägget på så stort allvar och inte som vilket skitsnack som hellst..
Han är ju själv kille så att lämna ut sig så är rätt starkt ändå. Han påstod att det finns tre sorters killar..
1.Dom män som jämt är otrogna.
2.Dom Män som bara är otrogna när som reser bort.
3. Dom män som bara råkar vara otrogna. Det är inte deras tanke att va det men det råkar bli så.
sen även de killar som inte är otrogna för att flickvännen har stor chans att få reda på det eller att han är nykär.Seriöst.. Jag har starkt funderat på att ge upp. Kanske det är så.. att man istället ska ha öppna förhållandet för ett kärleksfullt, monogamt förhållande existerar bara i drömmar och på film..
Vad tror du?
Min perfektionism har även negativ påverkan på min framtid och förmågan att vara impulsiv.
Jag har många drömmar om framtiden och framtida yrken.. En av dem var ju att fortsätta som MakeUpArtist och göra det jag verkligen tycker om. Men så blev jag tveksam och fegade ur på vägen.. Är jag tillräckligt bra? Det finns ju de som är bättre?
Jag litar inte alls på mitt eget omdömme och min självbild är så otroligt skev att jag inte alls förstår mig på de som berömmer mina talanger eller kallar mig vacker. Jag blir otroligt rörd men har väldigt svårt att förstå eller se det som andra ser..
Det hela har också med perfektionism att göra.. Jag vill se hela min karriär framför mig, veta vad jag vill och satsa 100% och ha nå¨gon slags garanti på att det blir bra och att folk gillar det jag gör.. Det ska vara Perfekt..
Det var Perfektionismen som fick mig att backa från kärlek, fick mig att backa från en karriär som MakeUpArtist och fick mig att äta minimalt, träna 5ggr i veckan och få anorexi i strävan om en "perfekt" kropp..
Lyckan jag söker ligger i en bättre självkänsla och att helt enkelt vara NÖJD.
Ett väldigt bra uttryck; "Ingen är perfekt"
eller ett citat hämtat ur boken "Jätten i Spegeln"; "Vem fan vill umgås med någon som är perfekt?!"
Kom jättegärna med kommentarer.
Kärlek till alla! <3
(men kom för faen inte för nära ;))
Slåss vidare ;)
Japp så var man ledig..
Är på mandometer-kliniken idag och käkar lunch.
Inte varit riktigt ledig på flera veckor, jobbat konstant och vart så uppe i varv att jag nästan halkat lite tillbaka i gamla dåliga ät-vanor.
Synns inte så mycket utanpå men känns inuti.
Tappar ju alla glada ämnen i kroppen och hormoner som jag tidigare pratat om.
Jag har inte låtit bli att äta men börjat småslarva här och där helt enkelt.. och det märks direkt..
Det är jättesvårt för någon utomstående att förstå min situation och det kan jag förstå.. vafan det är ju bara att äta och gu upp i vikt så är allt bra sen?! njae.. inte riktigt.. Anorexi handlar om någonting så mycket djupare än så. Anorexi kan drabba någon utan att det synns så värst mycket.. Det är en bantning som övergår i ett tvångsbetteende typ.. Man får vanor och rutiner som man inte vill släppa.. en trygghet i någonting.. och den tryggheten blir maten.. hmm.. typ..
Hjärnan är en komplicerad sak och konstigt vore det om man klarade livet igenom problemfritt... eller hur?!
Alla har sina bekymmer.. vissa finner trygghet i alkohol, vissa i olika partners, bekräflelse, tok-träning, mat, droger, kärlek... alla har vi våra beroenden.
Så nu har jag hamnat snett och kommit in i ett beteende som är själv-destruktivt..
men det ÄR inte hela världen.. bara ännu en utmaning på vägen.. ett problem att lösa.
Mått upp och ner den senaste tiden men nu känns det bra igen :)
Har ju inte varit här på mandometer på över tre veckor så det har nog en bidragande verkan. Har inte fått prata av mig på länge med någon som verkligen förstår problemet och ingen som ger mig vägledning och säger vad som är rätt och fel.. men det fick jag nu idag och nu är jag uppe på hästen igen och på rätt väg återigen :)
Jag tar nya tag och kämpar vidare.
Ett bra nyårslöfte är ju att bli kvitt det här under 2008 ;)
Två dagar på raken!!
ojoj.. minns inte sist jag var ledig två dagar på raken.. ska bli underbart.
Idag bär det av till Ikea med mamma för att inhandla sista sakerna till lägenheten.. lite finlir och kompleterande glas och så :)
Ska försöka hinna med att ta lite kort över lyan imorgon och lägga upp så ni får se (: Måste ju glänsa lite känner jag ;P
Sen är det fasiken dags för nån sorts inflyttningsfest... eller en hel del film-kvällar..
kom över och mys i min mys-hörna! :D
Vad är det för mening att ha så mycke mys-platser och krimskrams om man inte har någon att visa dem för :)
Ja nu ska jag ta och rulla iväg till banken och sen vidare mot Ikea..
Är på mandometer-kliniken idag och käkar lunch.
Inte varit riktigt ledig på flera veckor, jobbat konstant och vart så uppe i varv att jag nästan halkat lite tillbaka i gamla dåliga ät-vanor.
Synns inte så mycket utanpå men känns inuti.
Tappar ju alla glada ämnen i kroppen och hormoner som jag tidigare pratat om.
Jag har inte låtit bli att äta men börjat småslarva här och där helt enkelt.. och det märks direkt..
Det är jättesvårt för någon utomstående att förstå min situation och det kan jag förstå.. vafan det är ju bara att äta och gu upp i vikt så är allt bra sen?! njae.. inte riktigt.. Anorexi handlar om någonting så mycket djupare än så. Anorexi kan drabba någon utan att det synns så värst mycket.. Det är en bantning som övergår i ett tvångsbetteende typ.. Man får vanor och rutiner som man inte vill släppa.. en trygghet i någonting.. och den tryggheten blir maten.. hmm.. typ..
Hjärnan är en komplicerad sak och konstigt vore det om man klarade livet igenom problemfritt... eller hur?!
Alla har sina bekymmer.. vissa finner trygghet i alkohol, vissa i olika partners, bekräflelse, tok-träning, mat, droger, kärlek... alla har vi våra beroenden.
Så nu har jag hamnat snett och kommit in i ett beteende som är själv-destruktivt..
men det ÄR inte hela världen.. bara ännu en utmaning på vägen.. ett problem att lösa.
Mått upp och ner den senaste tiden men nu känns det bra igen :)
Har ju inte varit här på mandometer på över tre veckor så det har nog en bidragande verkan. Har inte fått prata av mig på länge med någon som verkligen förstår problemet och ingen som ger mig vägledning och säger vad som är rätt och fel.. men det fick jag nu idag och nu är jag uppe på hästen igen och på rätt väg återigen :)
Jag tar nya tag och kämpar vidare.
Ett bra nyårslöfte är ju att bli kvitt det här under 2008 ;)
Nyårsafton 2007/2008
Imorn är jag också ledig.. Två dagar på raken!!
ojoj.. minns inte sist jag var ledig två dagar på raken.. ska bli underbart.
Idag bär det av till Ikea med mamma för att inhandla sista sakerna till lägenheten.. lite finlir och kompleterande glas och så :)
Ska försöka hinna med att ta lite kort över lyan imorgon och lägga upp så ni får se (: Måste ju glänsa lite känner jag ;P
Sen är det fasiken dags för nån sorts inflyttningsfest... eller en hel del film-kvällar..
kom över och mys i min mys-hörna! :D
Vad är det för mening att ha så mycke mys-platser och krimskrams om man inte har någon att visa dem för :)
Ja nu ska jag ta och rulla iväg till banken och sen vidare mot Ikea..
God fortsättning och tonvis me kärlek! <3
Vilken början..
jaadu.. vilken start på det nya året! Puh!
Efter mycke om och men så begav jag mig på nyårsafton till Technostate i Årstaberg.. Hade tvekat länge eftersom ja inte hade någon att åka dit med. Känner Niklas som anordnar men eftersom att det var hans fest så skulle han troligtvis ha rätt mycke annat för sig än att umgås me lilla mig ;)
Jag har väldigt svårt att åka iväg på saker på egen hand. Rädslan för att bli lämnad ensam är för stor och jag är för mesig helt enkelt.. men peppade mig själv och kom fram till att rädslor är till för att övervinna och varför ska jag sitta hemma på nyårsafton för en sån skit-grej..
Så jag gjorde en super-hajpad nyårs-sminkning ;) och tog bilen till årsta. Skulle ställa bilen där över natten för att sedan hämta den dagen efter..
Hade det huuur najsigt som hellst. Niklas hade slagit på stort och fixxat nyårs middag för tidiga gäster med alla olika sorters ostar, kex, melon, vindruvor, oliver, physalis, korvar, oxfilé och skumpa :D Satt och pratade med supertrevliga människor konstant och hade hur kul som hellst.
På tolv-slaget gick jag ner, skålade, värmde mig lite i bilen och lämnade alla saker där.. Jacka, väska och allt annat som var onödigt att släpa på och återvände till festen för att dansa in det nya året :D
Runt ett-tiden när jag står och tar upp pengar ur min mini-väska för att handla i baren så slår det mig... Vart är bilnycklarna??!
Panik!
Mammas och pappas bil..
Vart är dem?
Vart har jag varit?
Paniken rusar genom kroppen..
Jag letar i två timmar om inte mer efter de satans nycklarna... överallt... till och med på ställen jag inte varit ifall det är någon som flyttat dem.. och edet här är inga små lokaler jag pratar om..
Jag kollade baren, i soffan, runt soffan, under soffan, i cillen, på dansgolvet, på toan, på andra toan, i trappen, i rabatten, runt bilen, vid ingången. Efter dessa två timmar blir jag tvungen att ringa mina föräldrar och förklara läget och bryter ihop totalt.. Jag som inte gråter.. grät som ett litet barn..
efter ytterligare en timme börjar jag ringa efter en taxi... heeelt omöjligt.. tutade upptaget i en halv-timme..
Då får jag sms av en kompis som jag inte träffat på evigheter.. en kompis som bara frågar hur jag mår.. jag förklarar läger i korthet och han skriver; "jag kommer på en gång". Vilken ängel! Fyfaan!
Jag bad inte ens om det.. och ändå kom han och hämtade mig, skjutsade mig till Huddinge för att hämta reservnyckeln, skjutsade tillbaka mig till bilen för att flytta den och hämta mina saker och skjutsade hem mig till min lägenhet igen... och körde sen hem till sig i stan?! Jag är så tokimpad att det finns inte.. hur kan man göra nåt så osjälviskt och underbart! Är evigt tacksam :D
Ja så var början på mitt nya år.. haha.. inte riktigt vad jag tänkt mig men nu kan det iaf bara bli bättre ;)
Sitter i tok-mysiga lägenheten som blir bättre och bättre för varje dag och för varje liten sak jag får in i den.. Just ätit middag, kollar på siata avsnittet av Lost och ska ta mig ett lååångt värmande bad innan sängdags :)
Önskar alla ett Fantastiskt 2008 och en grym fortsättning! :D
Efter mycke om och men så begav jag mig på nyårsafton till Technostate i Årstaberg.. Hade tvekat länge eftersom ja inte hade någon att åka dit med. Känner Niklas som anordnar men eftersom att det var hans fest så skulle han troligtvis ha rätt mycke annat för sig än att umgås me lilla mig ;)
Jag har väldigt svårt att åka iväg på saker på egen hand. Rädslan för att bli lämnad ensam är för stor och jag är för mesig helt enkelt.. men peppade mig själv och kom fram till att rädslor är till för att övervinna och varför ska jag sitta hemma på nyårsafton för en sån skit-grej..
Så jag gjorde en super-hajpad nyårs-sminkning ;) och tog bilen till årsta. Skulle ställa bilen där över natten för att sedan hämta den dagen efter..
Hade det huuur najsigt som hellst. Niklas hade slagit på stort och fixxat nyårs middag för tidiga gäster med alla olika sorters ostar, kex, melon, vindruvor, oliver, physalis, korvar, oxfilé och skumpa :D Satt och pratade med supertrevliga människor konstant och hade hur kul som hellst.
På tolv-slaget gick jag ner, skålade, värmde mig lite i bilen och lämnade alla saker där.. Jacka, väska och allt annat som var onödigt att släpa på och återvände till festen för att dansa in det nya året :D
Runt ett-tiden när jag står och tar upp pengar ur min mini-väska för att handla i baren så slår det mig... Vart är bilnycklarna??!
Panik!
Mammas och pappas bil..
Vart är dem?
Vart har jag varit?
Paniken rusar genom kroppen..
Jag letar i två timmar om inte mer efter de satans nycklarna... överallt... till och med på ställen jag inte varit ifall det är någon som flyttat dem.. och edet här är inga små lokaler jag pratar om..
Jag kollade baren, i soffan, runt soffan, under soffan, i cillen, på dansgolvet, på toan, på andra toan, i trappen, i rabatten, runt bilen, vid ingången. Efter dessa två timmar blir jag tvungen att ringa mina föräldrar och förklara läget och bryter ihop totalt.. Jag som inte gråter.. grät som ett litet barn..
efter ytterligare en timme börjar jag ringa efter en taxi... heeelt omöjligt.. tutade upptaget i en halv-timme..
Då får jag sms av en kompis som jag inte träffat på evigheter.. en kompis som bara frågar hur jag mår.. jag förklarar läger i korthet och han skriver; "jag kommer på en gång". Vilken ängel! Fyfaan!
Jag bad inte ens om det.. och ändå kom han och hämtade mig, skjutsade mig till Huddinge för att hämta reservnyckeln, skjutsade tillbaka mig till bilen för att flytta den och hämta mina saker och skjutsade hem mig till min lägenhet igen... och körde sen hem till sig i stan?! Jag är så tokimpad att det finns inte.. hur kan man göra nåt så osjälviskt och underbart! Är evigt tacksam :D
Ja så var början på mitt nya år.. haha.. inte riktigt vad jag tänkt mig men nu kan det iaf bara bli bättre ;)
Sitter i tok-mysiga lägenheten som blir bättre och bättre för varje dag och för varje liten sak jag får in i den.. Just ätit middag, kollar på siata avsnittet av Lost och ska ta mig ett lååångt värmande bad innan sängdags :)
Önskar alla ett Fantastiskt 2008 och en grym fortsättning! :D
<3