Hej, jag är Trasig
Mitt i semestern, det är lördag, nyligen löning, Pridefestival, Skogsfest, Technofest, Stockholm Cruising, ja oändliga valmöjligheter och plötsligt hinner livet ikapp mig.. 
Jag har varit ute i Trosa och hälsat på mamma, pappa och bror som är där på en veckas avkoppling i Mättinge..
och plötsligt fick jag tid att känna efter.. egentligen är det bara mamma och pappa som ser på mig när jag inte mår riktigt bra.. och det är när jag är med dem som jag kommer på det själv.. Jag ser det i deras ögon..
Mina kännetecken som jag själv börjar upptäcka numer är att jag blir frånvarande. Jag kan le, skratta, prata och fungera som jag brukar men det är inte med hela hjärtat.. förstår ni?! Jag är som om jag är någon annan stans samtidigt.. jag njuter inte av nuet riktigt utan fungerar som om huvvet och kroppen väntar på att ångesten ska försvinna.. jag liksom väntar på bättre tider?!
Sen blir jag trött..
Jag kom hem nu och ringer runt till vänner och bekanta, ALLT för att pressa undan känslorna som kommer krypandes.. Jag vill ut, vill ta en drink, vill hitta på något, allt för att slippa känna. Samtidigt vill en del av mig bara krypa under täcket, mysa ner mig i en pyjamas och bara sova bort alltihop.. Ensam och ifred..
Sen blir jag ensammast i världen..?!
Obeskrivlig känsla men för en gångs skull ska jag försöka förklara varför vissa tycker att jag är så knepig ibland och att vissa har svårt att tolka mina signaler.. bara vissa få, väldigt nära vänner som lyckats förstå sig på mig :P
När jag känner såhär så kan jag vilja ha sällskap men samtidigt vilja vara ifred så slutar oftast i att jag sitter hemma i min ensamhet. Men de gånger jag skiter i det och träffar vänner iställe så mår jag som bäst så jag fattar inte att jag inte lär mig.. :P
Jag tror.. att när jag helt blivit av mer mina drifter att vara smal och gamla bantningsvanor så kommer allt sånt här försvinna.. för jag tror att allt grundar sig i det.. Allt ont! För jag har ALDRIG mått så bra som när jag struntat helt i alla ideal och krav som ställs på tjejer (och killar) från alla håll och kanter. Media, tidningar, träning, kost, bantningshysterier, size 0, bla bla bla bla.. Önskar jag hade ett trollspö och kunde trolla bort alla dumma krav som får människor att sluta tro p åsig själva, allt dumt som får folk att jämföra sig med varandra och inte vara nöjda med hur de är och börja leva var dag i sin EGEN kropp och sin EGEN själ, så underbar, fantastisk och unik som den faktiskt är :)
Nej Jag måste göra någonting bums innan jag bryter ihop..
Funderar på att lägga mig en stund under täcket, gå igenom allt i huvvet, gråta en skvätt och sen peppa mig själv till att rycka upp mig och ge mig ut. Livet är för kort för att må såhär.. NU får det bli ändring!
Gah!
Mamma och Pappa <3
Hej
Rätt starkt endå att konfrontera sina problem :)
Jag ska iväg å äta med syrran å gå promenad (regnar tydligen). Men orkar inte mögla fast hemma. Var glad att du har möjligheten endå att komma ut, själv känner jag mig rätt låst. Medans jag vill göra många grejjer så ser kompisar bara det jobbiga i allt. Nu som sagt så jobbar dem eller e bortresta. Tack för motivationen att försöka iallfall. Tjingeling!
MVH en besvärad Stammis! =(
Hej min kära stammis! :D
Klart man inte ska vara fast hemma en kväll som denna.. Trots vädret så finns det så mycket annat att göra runtom.. Du kanske är lik mig och har svårt att ta sig ut om man inte har någon nära och kär vid sin sida.. Jag jobbar ständigt med att bli av med sånna "fånerier".. Nyligen hörde en gammal kollega av sig som jag aldrig varit ute med ensammen och även om det känns lite otryggt så kommer jag ju aldrig kunna njuta av livet och jag fegar mig igenom det?! vad kan hända liksom? hehe.. ja problem är ju till för att konfronteras.. och alla har vi våra egna.. bara att ta sig igenom och kämpa vidare för man blir ju starkare och starkare för varje "demon" man bekämpar.. eller hur?! :)
Hej igen Mia! :D
ja men lilla rara Mia. då hade du ju endå nån att gå ut med :D även om det va en gammal jobbarkompis så va det på sätt å viss en nära hehe.
Ligger mycket sanning i dina ord annars. Du Insane teamet som du skrivit massa om i början av din blogg.. vad e det för nått? Tycker nästan att jag känner igen en snubbe från det.. Kenneth typ heter han isåfall och gick i syrrans klass i många år om han e 85a. Annars e han sjukt läskigt lik :).
Får försöka bekämpa mina demoner då rå. Men har dålig fantasi när det gäller att hitta på nått själv en regnig dag. Känner inte direkt att det finns mycket positivt att hämta :P. Visst kan det va mysigt att se en film en regning sommar kväll men har fått för många av dem i ensamheten hehe.
På tal om likhet. Känner att jag e väldigt lik dig, därför nästan ja fastna för din blogg. Förutom den här så har jag inte intresserat mig för bloggar. Även om jag inte önskar dej tråkigheter så gör dina brister mig lycklig på nå sjukt viss (förlåt ^^) men du vet när man e sjukt deppig och tror att man e helt sjuk i huvet. Så visar det sig att det finns andra som e lite som en själv, blir lite av en lättnad bara av att ha den vetskapen. (Fan va hemsk den meningen blev, mena inte att du va sjuk i huvet haha..men hoppas du hajja och tog det rätt..har lite svårt att uttrycka mig):P
Hoppas du får en trevlig kväll iallafall ;)
Kram kram