Sagan om störningen..
JAG om någon är väldigt komplicerad och kan driva de flesta till vansinne.. Det finns ett fåtal vänner omkring mig som kan tackla mig och dela sin själ och hjärta med mig. Och jag är förevigt tacksam! :D Kärlek och vänskap är det bästa som finns och att få dela det med någon..
Jag tänkte i det här inlägget försöka förklara hur något så knäppt som mat fick kontrollen över mitt liv. Jag kommer absolut inte kunna få med allting för då skulle jag få skriva i dagar men ska försöka få med det hela i stora drag..
Jag ÄLSKAR mat! många uppfattar allting som om jag är dålig på att äta, eftersom att jag blivit så pass smal, att jag inte gillar mat och hellre låter bli. Men saken är den att hela problemet uppstod i att jag ÄLSKAR mat.. Goda ostar, chokladpraliner, mongolisk mat, kinamat, thai-mat ja mat i alla dess former. Jag älskar att prova nya rätter, nya smakupplevelser och nya recept.
Och så har det alltid varit.
När jag var yngre och mina bröder köpte lördagsgodis så valde jag hellre en påse chips eller en maffig chokladkaka.. hehe.. så jag var en halv-rund men jävligt energis tösa :P MEN alltid glad och sprallig.
Som ni kanske förstår så var det bäddat för problem när man kom upp i tonåren och inte var så snygg och slimmad som man borde vara. Mer och mer blev jag medveten om min figur och att de smärta flickorna var mycket mer accepterade och omtyckta men jag var ju fortfarande matglad så jag gjorde inte speciellt mycket åt saken..
När jag var runt 17 så upptäckte jag viktväktarna.. Jag blev aldrig medlem eller gick på möten men jag fick tag på en "points-bok" genom en väninna.. på så sätt kunde jag se till att äta 18 points om dagen och gå ner lite i vikt. Och så gjorde jag.. under 4 års tid. Visst gick jag ner i vikt men under en lååååång tid och jag hade "fria dagar" då och då så jag höll mig alltid över eller runt min målvikt.
Samtidigt så har jag under hela min uppväxt fått höra "Mia, du kommer aldrig bli den där smala tjejen, du har breda axlar, breda höfter och skulle aldrig kunan bli så smal". Det är ingenting jag har grubblat över men "smal" har alltid haft en väldigt positiv laddning för mig och smal har alltid betytt vacker i mina öron..
Jag tappade kilon men allt fick så väldigt sakta att knappt någon märkte skillnad och inte heller jag.
När jag på senare år kom in i modell-svängen och började "jobba" som värdinna på bilmässor i småsmå kläder tillsammans med andra små modelltjejer så blev det hela en tävling.. en tävling med mig själv. Jag åt minimalt under mässorna för att inte töjja ut magsäcken och tränade 4-5 gånger i veckan samtidigt som jag åt en bantar-kost, men höll mig ändå vid min målvikt.
I somras besökte jag ungdomsmottagningen i Huddinge för att få hjälp att ta reda på varför jag inte haft min "peiod" på över tre år fast jag tagit bort p-staven som jag trodde var anledningen, och varför jag tappade så sjukt mycket hår. Det var då hon började ifrågasätta mina matvanor och hur mycket jag tränade. Till slut frågade hon mig om jag funderat på att kontakta en ätstörningsspecialist och jag blev helt paff och lite rädd.. JAG?!
Så jag sa att jag skulle tänka på saken tills nästa gång vi sågs och försöka lösa saken på egen hand.
Efter det slutade jag med träningen och drog samtidigt ner på mina portioner eftersom att jag inte var lika hungrig längre. kanske straffade mig omedvetet för att jag inte tränade längre....
Så jag rasade ner ännu mer i vikt och det är nu jag blev som mest mager. Omgivningen reagerade och sa att jag var smal.. men som sagt så var smal ett vackert ord i mina öron och att vara smal var ju bara kvinnligt..
Jag visste att jag borde gå upp i vikt så jag började unna mig fria dagar varje helg. ungefår varje lördag och söndag då jag istället överåt. Jag hetsåt inte.. men överåt absolut. Från att späka mig själv helt under veckorna till att äta ALLT under söndagarna så tog min mage stryk. och jag gick ju inte heller upp i vikt för kroppen hann ju knappt reagera. Jag blev bara undernärd och fick vitaminbrist så jag tappade ännu mer hår och blev mager.
Allt blev en enda ond cirkel.
Jag blev beroende av kontrollen jag hade. Jag kunde hålla koll på att inte gå upp i vikt men samtidigt unna mig otroligt mycket godsaker under helgerna.
Men..
Jag kunde inte leva ett normalt liv..
Om någon bjöd ut mig på resturang under en veckodag så tackade jag nej.. jag kunde ju inte äta resturangmat mitt i veckan för det kunde jag inte räkna..
Om någon ville träffa mig under veckodagarna, göra vad som hellst, dra ut och bowla eller gå på bio så tackade jag nej.. för jag var totalt utmattad och ville bara hem och laga middag eftersom att jag hade ätit alderles för lite under dagarna.. Jag blev känslig men samtidigt känslokall och hade som sagt inga som hellst hormoner i kroppen så sexlust var ingenting att prata om.. Jag hade ingen ork eller livsglädje till någonting..
Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag pratat med en speciallist nu och sakta men säkert börjat fatta vad jag gör fel. Jag har alltid VETAT men det svåra är att verkligen FÖRSTÅ. Jag har helt slutat räkna points och har blivit bannlyst från alla sorters lightprodukter. Jag ska göra ALLT som är läskigt och som bryter mina vanor. Så jag försöker gå ut att äta så ofta som möjligt i veckodagarna och äter mycket hemma hos päronen för att inte ha kontroll över vad jag har i maten.
Som jag sa i tidigare inlägg så känner jag mig oerhört motiverad och glad att äntligen ta itu med skiten och känner mig samtidigt fri att kunna göra sånt som kännts heeelt omöjligt förut.
Men jag har dåliga dagar och allt är ju inte en dans på rosor. Helgen var jobbig och jag höll på att hamna i mitt gamla beteende igen.. men som tur är så har
jag bra vänner och otroliga föräldrar runtomkring mig som stöttar mig och ryter ifrån när tankarna blir dumma. Det viktigaste just nu är att kunna känna trygghet i människorna runtomkring mig och att inte fokusera på nåt så fucked up som vikt eller utsida och att känna sig älskad oavsett :)
Lättare sagt än gjort men jag jobbar på det..
Vad kan vara mer viktigt än ett fritt liv?! Ett liv utan ständig kontroll och viktfixering. Att hitta lycka i någonting helt annat och inte få panikraseri för att par kilo hit och dit. Njut och älska livet. Det ser jag fram emot och det motiverar mig varje dag! (: Kroppen börjar återställa sig och jag är myyycket gladare och piggare än tidigare :D Ska ut och prova på sushi i veckan och igår vart det Tapas så finner verkligen glädje i att kunna testa på ny mat som var bannlyst förr ;)
Jag vet att jag är komplicerad och svår att förstå sig på men nu kanske man kan förstå lite hur jag blivit så :P Det var inte meningen men det skedde under en lång process och nu är det oerhört svårt att bryta sig ur den onda cirkeln.. men jag försöker... varje dag.. och jag är oerhört tacksam för alla som stöttar och finns runtom mig.
Tack! <3
Gumsi gumsan,massor med kramar till dig vännen! Stöttar dig helt å hållet i din fight! P&K
Hej tjejen, jag tycker verkligen att det är jättestarkt av dig att du berättar om det här i din blogg, det är ett även det ett steg i rätt riktining.
Jag hejar på dig här nerefrån Motala.
Kramar Milla
Dy är så grym Mia. Du har kommit långtm som sagt, och detta hjälper lite att förstå bättre vissa saker om dig jag tidigare undrat. men du har ett hjärta av guld, och det finns inte en chans i världsrymden att det kommer sluta illa för dig. Detta kan bara gå uppåt nu. Långtsamt kanske, men ändå uppåt :)
Puss å kramis
Blev helt fast i ditt inlägg, kunde inte sluta läsa mycket starkt av dig att publicera något som detta inlägg.. det visar att du har kommit en god bit på vägen! Det kan vara svårt att erkänna det som du sa, att man blir chockad av att höra det, man vill inte tro på det, att just JAG lixom..!
Jag har också haft lite problem/störningar med maten under vissa perioder och jag kan tänka mig hur jobbigt du har haft det.. och det kommer alltid att hänga med men på ett annorlunda sätt, det är jätteroligt att höra att du repar dig!
Jag stöttar dig till 100% och om du vill prata så mejla bara!
Hoppas att det går bra framöver,
gör nu som du skriver Njut och Älska livet!
Jag tror på dig, Kram Andrea (Karlstad)
Manglan: Tack älsklingen! :D Jag ska hitta någonting nytt att lägga min energi på än viktfixering. någonting större, viktigare som gör mig lycklig.. kanske kärleken så småningom :)
Milazz: Känns underbart att få stöttning av dig tjejen. Vi ska bägge två skärpa till oss och besegra våra onda andar ;)
Maz: Tack bejbi! :D Ja klart som faen att det ska gå uppåt.. tror jag hade lite bråttom i början så då blir man besviken att det inte bara är ljusa dagar. men är nog något jag får räkna med och kämpa på ändå. Hitta nya passioner i livet att lägga energin på :)
Andrea: tacktacktack för alla stöttande ord!
Du skulle bara veta hur det värmer!
Det är sånt som får en att fortsätta försöka även under de tuffa dagarna när motivationen är låg. Tack för att du hjälpte mig på vägen :) synd att du inte lämnade din mail eller bloggadress ju :P
Kärlek till alla!
väldigt bra och personligt och naket skrivet...kände igen mig lite i tänket
kring en del..jag var också den runda tjocka tjejen under uppväxten som nog alltid skule vara det..sen gick jag ner i vikt o det var först då jag blev kroppsfixerad..
väldigt bra skrivet *kram*
hoppas du kommer få må bra!
tack så hemskt mycket för den varma kommentaren gumman och för att du tog dig tide att bry dig och skriva vad du skrev - sådant betyder mycket.
massa kram och hoppas du har en fin dag!
vet du att det känns otroligt härligt att läsa att du äntligen äntligen kan släppa de där "larviga pointsen"! Det är inte lätt att ta första steget när man väl fastnat men du har ju gått hur långt som helst nästan =)
hoppas det var kul på fikafesten häromdagen!! puss & kram
Vad duktig du är, jag blir helt till mig alltså.
Jag har själv ett missbruk av droger bakom mig att tampas med. Ät störningar och drog missbruk är inte så jätte olika. Finns många likheter.
Men jag måste säga att ända sen jag kunde sätta namn på alla dåliga beteenden, försvars mekanismer och börjat jobba för att bli en fin människa med goda principer i mitt liv så tycker jag att jag har fått en gåva. Hur många går inte livet igenom utan att veta hur sin egen hjärna egentligen funkar???
O jag ser ju när jag läser att du vet vad du pratar om. Jag hyser inga tvivel om att du kommer vinna över denna sjukdom o gå ur den som en otrolig människa. Fan, det är du redan. Du är ett mirakel och det är jag med.
Du trollbinder mig med din blogg, brukar inte orka sätta mig in i andras ned skrivna historier. Men du har skaffat dig en enorm mängd med kunskap om detta och det hjälper även mig när jag får läsa det för det kunde lika gärna vara min sjukdom du skriver om.
Och du får gärna skriva till mig, ringa, skrika, gråta, skratta och använda mig som boll plank eller testa dina ideer,teorier, tankar och känslor.
Jag skulle bara känna mig hedrad.
Tack för att du lyckas ta bort lite av min själv centrering....
Önskar dig SINNESRO