Jag är fett me sjuk i huvvet liksom..
Jag var på Mandometer kliniken idag för ätstöööörnings-utredning.. shit liksom.. Jag liksom.. =/
Klev in i en lokal som såg ut som.. hmm.. ett fridtidshus.. för tjejjer i min ålder. De flesta var normalviktiga, satt och snackade skit i sofforna, kollade på tv meddans vissa gick och hämtade sin lunch på brickor. Men det var de andra som tog hårdast på mig. Tjejen med dropp som stod på ett och samma ställe och stirrade nervöst omkring sig, alderles utmärglad och fruktansvärt undernärd, det var det som skrämde mig och fick mig att vilja springa därifrån och intala mig själv att jag aldrig skulle kunna bli sån.
I fyra timmar var jag där. Jag samtalade om ALLT. Om matvanor, uppväxtförhållanden, beteendemönster och känslor. Sen togs det även blodprov, EKG-test, vägning, mätning m.m. och ännu fler frågor och analyseringar och formulär. Fick även sitta i ett enskillt litet rum och äta en måltid med våg och dator för att kontrollera mina mättnadskänslor samt ätmönster.
När jag lämnade Mando var det med en förvirrad men samtidigt förhoppningsfull känsla i bröstet.
De flesta som blir behandlade rekommenderas att sjukskriva sig första månaden från jobbet och vara där Varje dag(!) jag som precis gått på en provanställning på nya jobbet och känner mig extremt glad över att platsa så bra. Ska jag släppa det då??!
Men kvinnan jag pratade med hade förhoppningar för mig. Hon tyckte att jag hade kommit extremt långt på egen hand och troligtvis kommer kunna bekämpa hjärnspökerna hemma med ett stöd från deras håll. Så jag lämnade mando och kände mig rätt bra till mods och glad.
Men..
när jag kom hem bröt jag ihop, blev ledsen, ångestfull och gråtmild. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen och samtalade med mamma, försökte beskriva känslor och konstiga tankar. Och det är nog det jag kan vänta mig de första dagarna. Rörigt humör och mycket känslor. Men VAFAAN! Jag klarar ju allt! Inte ska nåt så puckat som kalorier få styra mitt liv??!! Är det så satans viktigt att ha kontroll?! att jämt vara smal?! Nej nu har jag fått nog!
Jag säger ifrån! Även om det är jobbigt så ska jag banne mig klara det och äta allt som är läskigt och som jag omöjligtvis kan räkna eller hålla koll på! På så sätt ska jag bli glad, pigg och lycklig och sluta följa kroppens utveckling med måttband och våg. Måste ju ändå finnas någon där ute som skiter fullständigt i hur smal jag är. JA.. typ som ALLA. haha.. knäpp man är :P
men vet ni vad?! Jag är på väg tillbaks till livet och det ska bli underbart! Aldrig mera trött, utmattad och konstant hungrig och på dåligt humör eller i brist av känslor och lust. Aldrig mera håravfall eller ledsna kvällar!
Nu har jag börjat iallafall och det kan bara bli bättre (:
Tack för alla som lyssnar, stöttar, förstår, (inte förstår men försöker ;)), finns där och tycker om min knasiga insida. Tack alla som stått ut med mig under all tid när jag varit knepig och jag lovar att kompensera nu när allt blir bättre! Tack tack tack! Obeskrivligt hur tacksam jag är! :D
Man möter många prövningar i livet hjärtat, vissa lättare och visse extremt jävla svåra som den du möter nu!
Du måste vara stark och kämpa på!
Du vet nu själv om vad för slags sjukdom/problem du har, nu gäller det att ta sig ur det.
Bara säga till om du vill prata hjärtat PUSSO
Du är STARK. *imponerad* :-)
jag vet nog att du kan och det har jag sagt till dig heeela tiden minsann =) se nu att du ska lyssna på tant tessan på en gång =P
vi ska förresten på BK du och jag när jag kommer tillbaka från semestern bara för att se hur det går =) om du vill såklart =) funkar inte det köper vi en massa ferro-choklad du vet och bara glufsar =D
Det svåraste är ju att ta det första steget och det har du ju verkligen gjort. Du är verkligen en jättestark tjej och jag är imponerad över ditt mod.Du fixar det här. Kramar
Vet att jag inte borde skriva, men blir jätteglad när jag läste detta. Du är envis och stark det vet jag.
Angela, Alexandra, Millazz, Therese:Tack tack tack tack för stöd och tankar! (:
Förstår inte hur mycket det betyder just nu!
Allt stöd är viktigt och jag ska göra allt för att visa min tacksamhet. Det värmer oerhört i själ och hjärta och är en oerhörd motivering när det känns tufft.. Vill ju bryta gamla, dåliga mönster, bli pigg och glad och kunan uppskatta mina älskade vänner :D
M: JätteGlad att du skrev.. (:
<3
Gumman då :) Vad jag glad jag blir du äntligen tagit tag i detta. Du har som sagt kommit långt på egen hand. Väldigt långt. Så förhoppningsvis, trotts den skrämmande miljön, så tror jag du hamnat helt rätt. Jag tror du kommer klara av den sista sträckan med. Sen kommr jag upp å dricker ett fett stor kopp the, ger dig fotmassage å snackar smink ;)
Alla tankar mot dig just nu. kramis du underbara lilla skapelse :)
HAHAHAHAHAHA!!!!! Tessan the superbimbo ;)jupps på söndag sticker vi äntligen till bättre land =) kommer tebax på torsdag sen så efter det ska vi allt hitta på nåt trevligt =) sen om det blir att sitta och snacka fett med skit eller party det lär vi märka =D
ja planet lyfter 07:00 på söndag morgon så det blir en jävligt lugn lördag och därefter en otroligt fattig månad...
Yrseln tror jag är samma som jag haft tidigare, beror på virus i innerörat. Hur märkligt som helst... men iaf, har fått remiss nu för att utreda det, för det är rätt otrevligt att vingla runt som ett fyllo. :-) Och ska ligga lågt m träningen några dgr, kroppen rasar ju inte samman totalt för att man pausar ett tag. Hoppas du finner din balans och lär dig tycka massa om dig själv. Fast, det lär ju ta tid för det finns mkt att tycka om, både på insida och utsida! Hoppas du får en mysig helg. :-) *kram kram*
Ja, 8 pass är nog liiite mkt... Om man inte är inom eliten och ska tävla och dessutom äter som ett odjur. :-) Och det är väl bara att inse att man inte är ngn Gunde Svan, hehe.